Skip to content

Kolskyfflaren som gick iland

2012/02/01

Britter, yankees, tyskar, portugiser, ja säg den nationalitet som Charlie Barr inte seglat med under sina år till sjöss. Men numera är det fast mark i Spanien som Charlie kallar hemma.

Foto: omarbetad från Alex Yosifov CC (BY-SA 2.0)

Vi träffas på en bar i Valencia där han sitter med sin mandolin och förstrött tar några ackord då och då under intervjun. Det har nu gått många år sedan han smet från fartyget ”Bermudas” med enbart sjösäcken och just mandolinen som sällskap.
– Jag var tröttkörd och ogilla skutan, säger han och tittar stint på mig.

Att det är ett hårt liv Charlie har levt är det nog ingen som misstror. Nästan hela sitt liv har han jobbat som trimmer, eller kolskyfflare, en numera utdöd sjömansart som gick ut på att klättra omkring i kolboxarna på ångbåten och skrapa fram det kol som eldarna sedan skyfflade in i de glödheta pannorna ombord.
– Det var hårt på den tiden, vi gick sex om sex och ibland gick vi fyra om fyra och man tröttnar på teblask, konserver och käx när man seglar för två pund i hyra, fortsätter han och sänker blicken.

Men så skrattar han till och plirar med ögonen.
– Men chiefen va bra så vi höll alltid stimen på toppen.

Blev nästan levande kokt

Det var i Aberdeen som Charlie mönstrade på sin allra första ångbåt. Innan hade han jobbat på en trålare men så fick han chansen att börja jobba som trimmer på ”Aileen Allannah”.
– Det var kolboxar stora som hus och det mesta vi gick va med stenkol och koks från Sunderland till Santa Cruz.

Men efter några år började det hårda arbetet ta ut sin rätt.
– Ja, den får inte va varken dum eller lat som ska stå på en elddurk och fyra och man får ju till slut ett förinnerligt hat till matroser som inte kan styra.

När han sedan helt höll på att stryka med efter att ha gjort rent ångpannorna när båten låg vid kaj i Bordeaux blev det allt svårare att slå ifrån sig tanken på att gå iland.
– Ja, jag vaknade när vattnet blev påsläppt, you see, och jag tänkte, nu är det nog klokt, Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår, för här blir du ju levande kokt!

Men Charlie hade tur, mannen som ansvarade för pannan och som också kallades för donkeyman, upptäckte att han saknade sin hacka.
– Ja, se hackan jag hade var hans! Det var den som han sakna men medge ändå att det samtidigt gav mej en tjangs!

”The British steamer Queen Wilhelmina at sea” av T.G. Purvis


Kommentar

Så där ja, nu har jag äntligen kommit igång med kursen ”Att skriva för webben och interaktiva medier”! Detta inlägg är alltså mitt bidrag till skrivuppgift 1 där vi utifrån sångtexten till Evert Taubes visa ”Eldarevalsen” ska skriva en intervjutext med en sjöman.

Lyssna på Eldarevalsen på Spotify

Jag vill också tipsa om att under skrivandet av detta inlägg hittade jag en underbar artikel på lokaltidningen Östran som beskriver de hårda förhållanden som dessa sjömän levde under:

Sämst betalda jobbet- Eldare och lämpare på de gamla ångbåtarna var heta skitjobb

Annonser

From → studier

2 kommentarer
  1. kathjorneby permalink

    Hej!

    Bra ingress till din intervjutext!

    / Katarina

  2. Tack för inlämnad uppgift!

    Språk: ua
    Bilder: ja
    Mellanrubriker: ja
    Länkar: ja

    Kommentar: Bra jobbat! Men du inleder lite trevande, med en urgammal gubbe på nån bar i Valencia. Stryk sånt! Charlie Barr höll på att bli levande kokt — en fantastiskt spännande historia. Upp i topp med den! Pang på röbetan! Våga mera! Läsaren måste lockas in i texten, annars är hen förlorad. I övrigt finemang.

    Betyg: G

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: